Vill här dela med mig av några upplevelser i det fria.
Det svaga morgonljuset sipprar ner mellan de lavabehängda grenarna. Mot ljuset ser jag de daggbemängda spindelnäten glittra. Rassel mot stövlarna när blåbärsriset stryker stövlarna. Jag tar mig försiktigt nerför branten och försöker undvika de hala stenarna. Där framme, i öster, hör jag göken. Suset från granskogen ackompanjeras med rasslet från aspens spröda toner. Alltsammans bildar en bakgrund där jag tar mig fram i dunklet. Det är inte riktigt ljust än. Långsamt börjar jag höra ett sus som gradvis ökar till ett pulserande dån genom vindens skiftande styrka. Jag tar ivrigt tag i spöt och tar mig över den sista biten myr, strax innan skogsbrynet vid älven. Just här susar skogsälven snarare än dånar. Dånet hör mera till forsen längre neråt vänster. Här kluckar den mot några stenar som sticker upp i det djupa vattnet. Mörkt, djupt vatten. Här vet jag att det finns stora ena - öringar. Harren tar jag längre ner i forsen eller i dess närhet.
Jag tar mig försiktigt fram de sista metrarna och tar av mig ryggsäcken. Det Ã¥ngar om mig efter en halv mils snabb gÃ¥ng genom skog och myr. Tar av mig ryggsäcken och sätter ner den. Termos upp och med en frusen näve häller jag upp en kopp ur den skönt värmande termosen. Det har varit kallt i natt. Livgivande rinner kaffetÃ¥ren ner genom strupen medan jag sitter pÃ¥ en stubbe och tar in anblicken framför mig. “Det här är livet” tänker jag medan blicken irrar iväg efter en förbiilande sjöfÃ¥gel som kommer farande snett över älven. Solen börjar sticka ner sina strÃ¥lar genom gluggar i träden och dimman svävar tätt över vattenytan. Med ljusets inträngande tunnas dimman ut och ser ut att gÃ¥ upp i rök. Den första vindilen tar definitivt död pÃ¥ det sista av den. “Dags att rigga spöt”. Börjar gräva i ryggsäcken och halar fram fiskeväskan. Med ett plupp försvinner draget ner i vattnet trettio meter uppströms. Jag lÃ¥ter den sjunka lite innan jag börjar veva. “Ooops!” tänker jag, “där är en granruska”. Lyckas undvika den och precis efter den blir det stopp. “Djädrar! Fanns det mera?” Men lÃ¥ngsamt gÃ¥r linan iväg nerÃ¥t, mot mig. Jag har fÃ¥tt napp! Pulsen dundrar igÃ¥ng - den är stor.
Med ett dovt väsande for stöveln ner i torven. Jag var tvungen att riktigt luta mig framÃ¥t för att fÃ¥ upp foten. Stöveln gled nästan av. Högerfoten sögs därefter ner i det vÃ¥ta och jag kände hur marken gungade under mig. “F-n, det mÃ¥ste vara en sjö härunder” hann jag tänka innan jag sjönk ner till skrevet. Nu lÃ¥g man pyrt till. Oroligt vände jag mig om med överkroppen och konstaterade att det var femtio meter in till land. Den sista martallen som jag hade passerat sÃ¥g ut att vara en mil frÃ¥n min nedsjunkna kropp. Jag sparkade till med foten och kände att den rörde sig fritt “Jaha, det är rena sjön därunder” tänkte jag. Pressade ner överkroppen framÃ¥t och sparkade av mig stöveln för att om möjligt fÃ¥ upp foten. LÃ¥g där och krystade med ansiktet i det vÃ¥ta och kämpade upp foten som med ett smackande kom upp i dagsljuset. Liggande pÃ¥ magen kröp jag runt och Ã¥lade mig inÃ¥t land. Efter tio meter tordes jag resa pÃ¥ mig och tog mig till tallen.
…Nu bar det i vild fart nerför älven och han uppfattade i ögonvrÃ¥n att folk sprang efter stranden och försökte hÃ¥lla jämn fart med honom. Han hade dock fullt sjÃ¥ med att hÃ¥lla sig pÃ¥ stocken och hÃ¥lla balansen med haken. Han kom ihÃ¥g att tre kilometer nerströms sÃ¥ bredde älven ut sig i ett större sel innan den kastade sig ut i en fors igen. Det gällde alltsÃ¥ att hÃ¥lla sig pÃ¥ benet än en stund, tänkte han. SÃ¥ smÃ¥ningom blev forsen djupare och vattnet krumbuktade sig inte sÃ¥ mycket längre och han kunde äntligen koppla av en smula där han stod pÃ¥ stocken. …
Alla har vi behov av en upplevelse av något slag, även om det måhända inte handlar om just fiske. Just den rena skönhetsupplevelsen och lugnet och friden och kanske då även den där extra adrenalinkicken är vad storstadsmänniskan behöver.
Blir du mer harmonisk eller får du spader av att vara ensam i skogen och långt borta från andra människor?
Naturen har många skepnader och många livsformer i den - det finns något för alla och envar.